En signal som är horisontalt polariserad är helt isolerad från en signal som är vertikalt polariserad, även om signalerna ligger inom samma frekvensområde. Detta är mycket bra, eftersom det går att utnyttja frekvensspektrat två gånger och därmed gör det möjligt att sända över dubbelt så mycket information.

Men det innebär också att de antenner som används för att fånga upp signalen måste vara absolut rätt orienterade i förhållande till de inkommande signalernas polarisationsriktningar. Annars kommer de horisontal- och vertkalpolariserade signalerna att blanda sig med varandra.

För att illustrera detta skall vi titta lite närmare på hur en LNB fungerar. LNBn är en liten enhet, vars utmärkande del är det s k matarhornet, som är ett cirkulärt koniskt rör. Den breda delen av konen är täckt av ett fönster, oftast tillverkad i ett plastmaterial, som släpper igenom mikrovågssignalen. Matarhornet leder signalen in till själva kretskortet, i vilket två små antennspröt är inetsade. Ett antennspröt av den här typen är en kvarts våglängd långt. Eftersom sändningsfrekvensen i riktningen ner ifrån satelliterna över Europa brukar ligga kring 12 GHz (12000 MHz), innebär detta en våglängd av ca 2,5 centimeter. De små antennspröten blir därför ca 6 mm långa. De är förbundna till switchdioder med hjälp av en lågbrusförstärkare, som förstärker signalen ca 100 gånger.

Var och en av switchdioderna kan antingen vara spänningssatt, så att den släpper igenom signalen, eller backspänd, så att den blockerar signalens väg. På så vis kan man styra vilket av de båda antennspröten som skall vara inkopplat.

De två lågbrustransistorerna är de viktigaste komponenterna i hela LNBn. Det är utvecklingen när det gäller lågbrusigheten i dessa transistorer som efter hand har möjliggjort små och praktiska parabolantenner.

Efter lågbrusförstärkaren sitter en blandare, där den inkommande signalen kan blandas med antingen frekvensen 9,75 GHz eller 10,60 GHz, beroende på i vilken del av frekvensbandet 10,70-12,75 GHz den signal som man vill ta emot ligger.

Det finns således två lokala oscillatorer som kan kopplas in och ur allt efter behov. Slutligen finns det även en s k mellanfrekvensförstärkare, som förstärker den blandade signalen ytterligare 1000 gånger, inom frekvensområdet 950-2150 MHz, innan signalen skickas vidare till satellitmottagaren.

För att lyckas med sin parabolinstallation är det mycket viktigt att LNBn är vriden så att de två antennspröten ligger exakt rätt i förhållande till polarisationsplanen.

Här nedan kan ni se schemat för en universial LNB.